kör så det ryker...
hejsan undersåtar i konungariket sverige
bilden föreställer en av de hojar som jag har ägt genom åren. när jag hade den såg den inte riktigt så här ut, jag hade en webb gaffel på bla. är väl den stora skillnaden.jag sålde tyvärr den här hojen till en kompis när jag behövde pengar...en av de affärer jag ångrar mest..
historien bakom är väl den att jag började bygga på den här bågen när jag var runt 26 år. min kompis hjälpte mig, vi byggde en ramjigg o stretchade o rakade ramen. sen var jag runt o leta grejor, hade ingen motor från början men fick tag i en äldre traja motor. vi renoverade motorn, svetsade o slipade. lämnade in ramen för lack etc...detta tog väl en tre månader av min tid, varje dag av den. min första fru var på smällen då, och hon var väl inte alltför glad på mig. jag var borta varje eftermiddag o kväll. men jag minns som igår första gången jag fick startat den o tagit provrepan...
jag var tvungen att reg besiktiga den, att få tag på papper till den hade varit ett stort bekymmer. jag åkte till en skrot här i byn o vägde den på deras våg...då hade jag ännu inte besiktigat, men är man outlaw så är man. jag gjorde reg besiktningen i landskrona. första gången fick jag ett par ettor, det var detsamma som tvåor egentligen. men nästa gång fick jag fixat det. mellan besiktningarna åkte jag på den till isle of man, min dåvarande fru mötte mig på kajen med ett nytt körtillstånd när jag kom hem...jag körde på denna i många år sen. men som sagt, akut penga brist gjorde att jag var tvungen att sälja av den. men jag kommer inte att sälja ngn mer hoj i mitt liv har jag bestämt. detta blev den sista...om jag så skall behöva äta grus.
min kompis som hjälpte mig med bygget körde senare ihjäl sig...han var en form av unikum, har aldrig känt ngn kille som han sen dess. han var överjävlig på det mesta, han gick igenom yth med toppbetyg. han utbildade sig till lärare o hade väl allt fixat för sig egentligen...han hjälpte en en tjej att fixa till hennes hoj, en morgo trimmad 750. det som var kvar att byta var ett bakhjuls lager så dom satte sig på hans hoj o åkte iväg till brekh i ua för att hämta ett. dom stanna väl på klubben där en stund o åkte hem i skymningen. på halva vägen springer en älg upp på vägen, den hade mer eller mindre klättrat upp ur en ravin som man körde över på gamla ua vägen. dom körde rätt in i den...
det var två tunga begravningar att gå på kan jag säga...
det är rätt många år sen, men en del sitter levande i minnet trots åldern på skribenten...livet är kort, en del tar livet slut för väldigt tidigt...
men nu är nu, då är då, och sen vet man inget om...livet hinner nog ändra sig flera ggr om för min egen del, det är nog det enda man kan vara säker på...om man kan vara säker på ngt.
1 Comments:
och det är väl nu vi ska lära oss..lära oss vad som är av vikt och inte../kram Anna-karin
Post a Comment
<< Home