im your man....

 
dagens kosmonauter
livet i byhåla går vidare i sin obarmhärtiga långsamhet fast med ljusets hastighet om ni förstår vad jag menar...stora samtalsämnet idag verkar vara dyng programmet från igår, dvs musiktävlingen. vilket jag inte refererar som musik ens en gång. jag har lagt in en bild på ett skivkonvolut för att åskådliggöra det lite grann, fast min vana trogen har jag hämtat överskriften från ett annat musikstycke...en av de optimala kärlekslåtarna i mitt tycke. med en mycket respektabel artist....om ngn läste mina gamla bloggar så har ni fått er lite till livs om denna gubben. ni kan vinna en happy meal om ni kan svaret på vem det är? går att byta mot en påse bilar oxå iofs...

skoj med läsar frågor..har faktiskt fått en del rätta svar på de jag frågat förut. det gläder mitt luttrade hjärta. det är skoj att bli läst...

mina bloggar brukar ju handla om lite ditt o datt, men kanske inte så mycket om mig själv så förutom i allmänna ordalag. beror väl på det att jag anser att mitt känsloliv är mitt, att en bra karl reder sig själv samt att man inte skall lämna ut andra människor i skrift kanske...min vy av saker o tings tillstånd behöver ju inte vara den allenarådande o kanske inte ens den korrekta? vi är ju alla olika...o vissa människor skriver jag ju om fast under synonymer då. jag är ingen fin människa...

häradsbetäckarn, mordbrännaren o kaninen o dyl är ju verkliga personer...i mitt tycke har dom väl fått namn som speglar dom som personer lite grann...undrar vad dom skulle kalla mig?

som jag ser mig själv är jag the man in black...med drag av dirty harry. fast dock inte riktigt sant, jag är väldigt blödig när det gäller vissa grejor. samt att jag vet att ingen kan klara sig själv genom den törnbeströdda stig som kallas livet. vi är alla så beroende av andra människor o det vi har tagit till oss av erfarenheter o kunskap under vår vistelse där.

i am what i am, på gott o ont. mitt efterlevnads epitet vågar jag inte ens sia om...men det ger sig. vi har väl inte kommit till sista kapitlet än, hoppas jag?

jalla jalla, vidare i texten...

det bästa med detta medium är att jag har vidgat min sociala sfär...de människor jag har träffat skulle jag inte ha mött annars, för vi tillhör så olika segment i samhället. det har glatt mig o berikat mitt inre liv oerhört. människors liv är så oerhört intressanta o man lär sig o tar till sig kunskaper man aldrig hade fått annars...samt att man får ta del av sorger o glädjeämnen.

för att citera en tolva "blues with a feeling" its a mean world....

tja vad ville jag ha sagt med detta egentligen? ingenting direkt, förutom att jag kände ett behov att i skrift försöka nedteckna ett o annat...
lev era liv o lev väl...för som min mamma brukar säga ett bra arbete berömmer sig själv..