Tankar en eftermiddag...
Dagens
Som jag skrev i den andra bloggen hade jag fått ett käre John samtal. Jag skall inte trötta ut er med det. Det finns annat som är intressantare än gammal surdeg.
Personligen då, hur är det med mig? Ja, besviken o less kanske. Nu sitter jag i en annan landsända tämligen isolerad. Å andra sidan kanske det var meningen? Kände mig aldrig tillfreds i hembyn där jag bodde större delen av mitt liv, mycket beroende på att jag alltid har varit nyfiken på vad som finns runt hörnet. O till sist bestämde jag mig för att kika...
Det har nog haft en positiv inverkan på mig själv o min syn på omvärlden tror jag. Jag är tämligen cynisk o kritisk men jag tror mig om att vara ngt så när fördomsfri. Jag har dessutom arbetat sen ung ålder inom olika yrken och i olika länder vilket ngt har vidgat mitt synfält kan jag tycka. Annars blir man ju med stigande ålder alltmer konservativ.
Sverige har gjort en resa under mitt vuxna liv...o numera har vi ett nationalistiskt stolle parti i riksdagen. Trodde folk lärde sig ngt efter Ny Demokrati men icke. Intoleransen o fakta resistansen verkar vara nedärvd hos vissa tydligen. Jag ser faktiskt ingen skillnad mot retoriken på gräsrotsnivå idag gentemot vad den var 25 år sedan. Det kom hemskt mycket finländare till min hemby, och efter dom kom det folk via arbetskraftsinvandring o politisk förföljelse i en jämn ström. Ungefär som det gör idag...men det vill folk inte komma ihåg.
Att förstå den mentaliteten o tänket är inte lätt...men jag tycker Henrik Arnstad förklarade det på ett begripligt sätt när jag var på en föreläsning som han hade. Sen har jag väl lite inblick kan jag tycka eftersom jag var invandrare själv i ett annat land ett tag. Det han föredrog kan jag relatera till själv eftersom jag blev utsatt för det.
Jag har funderat lite över varför jag i mellan åt skriver. Jag räknar inte med att bli läst eller uppskattad för mina litterära alster. Det är mer att jag vill sätta mina spridda funderingar på pränt o reflektera. Utan att få en massa likes eller hat i kommentators fälten. Mest bara som ngn form av själslig katarsis typ.
Någon kanske någon gång läser o reflekterar över mina funderingar? Eller att mina barn hittar till bloggen när dom funderar över vem deras far var? Vem vet...
Tja, jag sätter punkt här :-)
https://www.youtube.com/watch?v=n-mq0uJ7rlM&list=FL69-TtIi7MbSdwlyDG3nXzw
Som jag skrev i den andra bloggen hade jag fått ett käre John samtal. Jag skall inte trötta ut er med det. Det finns annat som är intressantare än gammal surdeg.
Personligen då, hur är det med mig? Ja, besviken o less kanske. Nu sitter jag i en annan landsända tämligen isolerad. Å andra sidan kanske det var meningen? Kände mig aldrig tillfreds i hembyn där jag bodde större delen av mitt liv, mycket beroende på att jag alltid har varit nyfiken på vad som finns runt hörnet. O till sist bestämde jag mig för att kika...
Det har nog haft en positiv inverkan på mig själv o min syn på omvärlden tror jag. Jag är tämligen cynisk o kritisk men jag tror mig om att vara ngt så när fördomsfri. Jag har dessutom arbetat sen ung ålder inom olika yrken och i olika länder vilket ngt har vidgat mitt synfält kan jag tycka. Annars blir man ju med stigande ålder alltmer konservativ.
Sverige har gjort en resa under mitt vuxna liv...o numera har vi ett nationalistiskt stolle parti i riksdagen. Trodde folk lärde sig ngt efter Ny Demokrati men icke. Intoleransen o fakta resistansen verkar vara nedärvd hos vissa tydligen. Jag ser faktiskt ingen skillnad mot retoriken på gräsrotsnivå idag gentemot vad den var 25 år sedan. Det kom hemskt mycket finländare till min hemby, och efter dom kom det folk via arbetskraftsinvandring o politisk förföljelse i en jämn ström. Ungefär som det gör idag...men det vill folk inte komma ihåg.
Att förstå den mentaliteten o tänket är inte lätt...men jag tycker Henrik Arnstad förklarade det på ett begripligt sätt när jag var på en föreläsning som han hade. Sen har jag väl lite inblick kan jag tycka eftersom jag var invandrare själv i ett annat land ett tag. Det han föredrog kan jag relatera till själv eftersom jag blev utsatt för det.
Jag har funderat lite över varför jag i mellan åt skriver. Jag räknar inte med att bli läst eller uppskattad för mina litterära alster. Det är mer att jag vill sätta mina spridda funderingar på pränt o reflektera. Utan att få en massa likes eller hat i kommentators fälten. Mest bara som ngn form av själslig katarsis typ.
Någon kanske någon gång läser o reflekterar över mina funderingar? Eller att mina barn hittar till bloggen när dom funderar över vem deras far var? Vem vet...
Tja, jag sätter punkt här :-)
https://www.youtube.com/watch?v=n-mq0uJ7rlM&list=FL69-TtIi7MbSdwlyDG3nXzw
posted by greken at 7:19 AM
.JPG)
0 Comments:
Post a Comment
<< Home